pettsonsaventyr

Sitter och försöker sammanfatta en fantastisk dag i en samling av tangentbordkombinationer.

Nåväl så här började det!

Halv sju fick jag en armbåge i magen, inte från Ann som man kan tycka utan ifrån vår lille Voffsegull Rocco som tyckte att det var dags att kliva ur duntäckesvärmen. Medans Ann gick en sväng på landsbygden ordnade jag med en proteinbomb till frukost, gårdagens överblivna lövbiffar som lades på en formfranskskiva som stekts i det överblivna flottet och toppades med ett stekt ägg och saltgurka, å andra sidan är det ingen fara med kolesterolen innan talgoxarna kommer fram och börjar picka i armvecket.

Därefter lämnade vi Upphäradsmetrolopen för ett besök i Sverigen näst största stad Göteborg och dess mässa "Hem och Villa" där fanns allt från Havtornsmarmelad till Martin Timell. Det är ju ett spann som sträcker sig längre än spantmellanrummet på en gammalt vikingaskepp.

Då vi var där strax efter öppningsdax fick vi verkligen chansen att hetsas av de extremförsäljare som eventuellt tappat stinget från gårdagen.

Det är fantastiskt att se Viasat och Tele2 försäljarna flockas snabbare mot oss än än tio flugor till en femkiloskoskit, då var vi ändå nyduschade och till och med jag hade Axe under armarna!

En kul grej i sammanhanget är att då dessa mer än lätt säljmålmedvetna ungdomarna attackerar dig svara med en lätt tankspridd stämma och undra om det verkligen skiljer sig mellan Tele2s satsning på sälräddarna vid Antarktis och Telias satsning på oförstådda poeter i tredje världen och om deras satsning verkligen har vunnit bolagstyrelsens gillande!

Därefter är du klar att gå vidare, dessa kommersialismens blodsugande fästingar kommer att lämna dig i fred i fortsättningen.

Nu är det dags att verkligen gå runt och titta på det som intreserar mig, inklädnad av fasad i träliknande högtryckstvättsvänlig plåt och aluminiumklädda fönsterkarmar.

Efter att gått runt och sett de flesta argument för varför en sorts bubbelpool är bättre än grannfirmans inser jag att en kompressor och trasig luftslang kan göra underverk i de flesta badkar och går vidare till hela mässans behållning, mat och dryckavdelningen. Att provsmaka tre sorters pepparsalami i snabb takt och därefter försöka köpa med sig den bästa hem ställer krav. Då jag är en korvälskare av rang fick jag en sorts paradiskänsla efter att provsmakat en smålänsk rökt vildsvinskorv, jag var helt plötsligt i korvarnas Nirvana, från höger en rensalami och från vänster en kallrökt älgkorv.

Om man tror på reinkarnation hoppas jag att jag kommer att återfödas som korvprovsmakare och framförallt att som avslappning kunna stilla smaklökarna med en västgötsk grynkorv och rotmos.

Sedan gick vi vidare mellan alla bubbelbadkar till ostavdelningen. Getost från Trollhättan, ljuvligt smakförädlad med lingonsylt och den helt underbara getosten lite österut från Magra, en asklindad Brie som verkligen inte skämmer för sig. Jag köpte på mig en Gäseneost som redan var lagarad ett år men ytterligar ett halvår i vår kyl kommer att ta denna bit av ystad västgötsk stolthet till fantastiska höjder. Denna ost kommer att vara så stark att den är svår att får ur kylen är man vill ha sig en bit. Den kommer att öppnas i högtidlig form ios samband med nästa års kräftpremiär, jag bjuder på ost, vem vill bjuda mig på kräftor?

Nåväl, mässan tar sin tribut och efter att ha lämnat av Ann-Sofie och Niclas hemma hos sig på Hising Island åkte vi tillbaka till fastlandet och dagens måltid började ta sig en skepnad, en lammstek väl insmord med vitlök sönderkrafsad i dagen bästa inöp , en vitlökskrafsare i spanskt lergods, och chili njöt av ugnsvärmen medans vi tog en halvmilapromenad.

Som tillbehör till denna mjälla köttbit fastslogs att brysselkål med en smörklick och råstekt potatis välkryddad med färsk timjan, vitlök och rosmarin ackompanjerad av en dragonsmyckad champignonsås var de tillbehör som förutom en tomat och rödlöksalsa med en viss rödvinsvinägerstingslighet som tog detta till ett giftermål av de ingående fantstiska smakerna.

Jag har jobbat idag, det är oftast trevligt på lördagar, avslappnade kunder som inte har bråttom, ett lugnare tempo, så även idag.

 

Det var snack om Edelbrockförgasare och eventuella gängstigningar för nipplarna till en 60-tals Chrysler, gott att det inte var en Ford så jag slapp att tvätta händerna efteråt!

 

Hemkommen från jobbet blev det lite avslappning i eftermiddagssolen, en öl och en liten ”knapp” till det så började kroppen att slappna av.

 

Att leva på Sveriges framsida som vi gör är ju en förmån, där slättlandet och skogen möter västerhavet finns alla förutsättningar till fantastiska råvaror. Att en lördagsförmiddag kunna handla havskräftor som dagen innan krälat fritt i Kattegatt är en ynnest, en gåva att ta vara på och framför allt vara stolt över. Dessutom har vi förmånen att bara kunna gå direkt ut i skogen och beskatta den på det gula kantarellguldet, åka ut på sjöarna och hämta upp färsk fisk som abborre, gädda och gös

 

 

Dagens kulinariska högtid blev ett grupparbete, Ann hade plockat kantareller som kom väl till pass som komplement till dagens hedersgäst, Gösta eller rättare sagt en filébit av honom. I lördags hade jag ju förmånen att befria Anten från en Gös på 4,5 som skinn och benfri uppvisade två kilobitar.

 

Nåväl, en bit av den tjockare delen förvandlades till fjärilskotletter, potatis kokas.

 

Kantarellerna kokar jag ihop till en stuvning i Sune Mangsklassen, tjock och go´, som vanligt väl förberedd med charlottenlök och smör som en bas, en ordentlig bottenvåning att stå på.

 

Känslan av att skära en fjärilskotlett av gös är härlig, sällan man får chansen att göra det men de underbara fiskbitarna, vända i vetemjöl, får mogna i smält smör en stund på låg värme tillsammans med bara salt och peppar.

 

Under tiden har de delade kräftorna toppats av några smörklickar smör förgyllts av vitlök och persilja samt ett par små flagor av chili, varken för mycket eller för lite. Chilismaken skall förnimmas, inte var den som står ensam.

 

Nästa del av den kulinariska högtiden blir ett potatismos. Nu är det skillnad på potatismos och potatismos och det som gör ett ”Gött mos” är enligt min åsikt en så enkel sak som en ballongvisp, denna guds gåva till mänskligheten. De kokta potatisbitarna får en topping av en smörklick, grädde, salt och finmald vitpeppar, vem vill ha starka pepparbitar att bita sönder och slås ihop med ett par högvarviga slag av vispen.

 

Ett potatismos skall vara en smekning av gommen som smälter på tungan och lämnar ifrån sig den underbara smörsmaken.

 

Jag vill ju självklart komplettera detta med en krispig sallad, isbergsallad som legat til sig i isvatten, toppad med rapsolja och ett par korn flingsalt.

Till detta hade vi förmånen att njuta av en Pinot Blanc de Alsace -08, denna bärnstensfärgade mirakeldryck med en antydan av citron och multnade löv, som fyller upp gommen och gifter ihop smakerna av den milda gösen, salta kräftan och den friska persiljan.

Nja enkelt och gott.






Å andra sidan e´ju en halv special med räksallad inte fel heller när man är hungrig!

Nu är det dags att börja matblogga igen!

 

Idag fick jag inspiration till en enkel men smakfull liten kvällsmåltid.

 

Tänk den själsliga tillfredställelsen att under tiden en ordentlig smörklick smälter tillsammans med olivolja, skickar ringar ut till kanterna på gjutjärnspannan, skiva ned potatis i ett par millimeter tjocka skivor, ett par vitlöksklyftor får göra dem sällskap i pannan och bara gotta till sig, gifta ihop smakerna och förhöja dem med lite salt och nymald svartpeppar.

 

Ett par tomater, lukta på dem, njut och hacka ned dem i småbitar, blanda med finhackad rödlök, en skvätt olivolja, vinäger och ett par droppar balsamvinäger, salt, svartpeppar och basilika.

 

 

Jag har förmånen att ha tillgång till bra kött, närproducerat som gått på ängar intill Mjörn, ätit klöver och vass och framförallt haft tid att hänga till sig efter slakten. Två härligt fettmarmorerade ryggbiffar, mörka och lite lätt torkade i kanterna får stifta bekantskap med stekpannans värme ett par minuter, lite salt och peppar, svårare behöver det inte vara och sedan är det dags för såsen.

 

Medan köttet vilar sig vispar jag ur pannan med grädde och kryddar upp med ett par nypor finhackad dragon som ett par minuter innan växte för fullt i trädgården.

 

Lite finhackad persilja över alltihop och ett glas Tempranillo, trevligt sällskap och en svensk sensommarkväll.

Efter ett bra tags slapphet är "han den där med tangentbordsinkontinens" tillbaka igen för att locka till eftertanke och förhoppningsvis dra på smilbanden ibland.

Uppdatering planeras inom en relativt snar framtid då stepannan fått lämna från sig något minnesvärt.

Nu får de få läsarna snart skälla på mig, precis som vår håriga familjemedlem gör ibland.

Långt mellan uppdateringarna men det andra mediet Facebook pockar på uppmärksamhet och tid.

Nåväl!

Dagens middag blev en riktig klassiker

Biffstek med lök, en saftig ryggbiff som stektes med en viss rodnad i mitten.

Små kokta potatisar och rikligt med mjuk, stekt lök, en gnutta socker, salt och nymald svartpeppar.

När hela härligheten läggs upp förbereder man disken genom att vispa ur pannan med lite vatten och reder av det med lite potatismjöl.

Enkelt och ljuvligt gott!

Återigen en härlig vinterhelg, undertbart med riktig vinter som omväxling mot allt slask.

Det blev en liten fisketur under halva dagen. Lite småtröga abborrar men till slut tyngde det gott i ryggsäcken.

Ann och Rocco var med men vår lilla hundbebis gillar inte att vara på isen så Ann åkte hem med honom och kom senare tillbaka och hämtade upp mig. Jag hade även förmånen att se när en gammal antik lakestrut vittjades. Den innehöll fyra stora lakar,den största på minst fyra kilo.




Även jag blev nöjd....

Jag har rensat hjärnan idag.

Tillsammans med Stefan och Jonas var vi ute på Antens is och fiskade Abborre, ja två av oss gjorde det i allafall, vi som inte trodde stenhårt på rosa maggots utan vanliga pirkar och abborrögon fick mer fisk.

Det var som balsam för själen att sitta och titta ut över Looholmen, fundera på om de gamla borginnevånarna kanske för 700 år sedan satt och fiskade på samma ställe med grovsmidd  spiskrok och tvinnade fårtarmar som rev.

Nåväl, fantasin kan skena iväg men museijärnvägen gav oss i allafall ett saluterande tut som hyllning.

Väl hemkommen fick jag lagt in en älgstek som jag fått av en bekant i ugnen, väl brynt och i sällskap med morötter, lagerblad och lök, endast kryddad med salt och peppar.

Det blev lite steksky som jag redde av med grädde och en klick svartvinbärsgele.

Denna rumpebit av älg serverades med de obligatoriska tillbehören potatis och smörslungade ärtor/morötter.

En skvätt rödtjut från sydafrika och kaffe med Cognac fulländade måltiden.

Och det bästa av allt, en stor bit av steken finns kvar till imorgon.

Skall vi göra älgkebab eller gräddstuvad pyttipanna?

Nä, svaret är inte så svårt, den överblivna såsen är redan hälld över potatisen så det kan gotta till sig tills imorgon.


Inte så många timmar kvar till söndagslunch!

Det blev äntligen is, äntligen en riktig vinter, äntligen dags att damma av de gamla isfiskegrejorna, vässa borret, slipa isdubbarna.

Igår tog vi oss en tur till Anten med varm kakao och Skogaholmslimpa med ost. Det är en speciell känsla att i isande vind hälla upp kakao , doppa smörgåsen och se smöret smälta och bilda små ringar på ytan.

Niklas och Ann-Sofie var med mig, Ann och Rocco och de gjorde isfiskedebut. Niklas lyckades dessutom med konststycket att dra upp fler abborrar än mig, hmmm.




Niklas med isabborre, inte den största men den första!


Hemkomna skulle dessa små delikatesser fileas och justeras efter konstens alla regler.




Nu till det göttaste!

De skinn och benfria fileerna läggs ned i en form, givetvis smord med smör och saltas och peppras efter behag! Gör en stuvning med en finhackad lök, grädde, fiskfond och rikligt med Dragon.
Häll detta över fisken och toppa med finriven Västerbottensost.
In i ugnen en stund på 200 grader tills osten smält och fått fin färg.
Servera härligheten med mandelpotatis och ett torrt vitt vin.




Nu på vintern kan man ha tur och det hade vi, flertalet av fiskarna hade rom i sig som givetvis stektes bredvid och avnjöts med lite citron.




En sak slog mig ute på isen, har Skogaholms haft kontakt med GB-glass?

Dessa färdigskivade smörgåsar passar ju perfekt i en tom glassbytta!

Först var det inget på flera veckor men nu är det två gånger på en dag!

Tänkte bara berätta för de tappras skara som läser vad vi avnjöt som nyårs supé!

Till förrätt blev det några sushibitar av lax.




Som huvudrätt hade ett försvarlöst litet Irländskt lamm fått den stora förmånen att lämna ifrån sig en ytterfilé! Den stektes rosa i chili och vitlöksmarinaden och sällskapade på tallriken med den ljuvligaste av potatisgratänger, grädde och prästost i nästan samma kvantitet som potatis och rödlök!

Till detta isbergsallad "on the rocks".




Allt har sitt slut och även denna måltid måste rundas av, få saker kan runda av en måltid som en vaniljpannacotta med hallon/blåbär, lätt smaksatta med Limoncello.

Till denna måltid drack Carmen, ett Chilenskt Rosévin från Valle central av Cabernet Sauvignon, en smekning av gommen.

Ingen måltid är ju helt perfekt utan musikaliskt ackompanjemang och ikväll var vi i stämning för att lyssna på Mozarts pianokonsert i A-dur, underbart!


Vidare rundades det av med kaffe och ett par droppar Cognac. Bara en fet Havanna saknades!


Gott nytt år på er alla, nästa år blir det mindre grädde.....

Efter en lång tids inaktivitet är det åter dags att kladda ned några rader.

Jul har förflutit och blev den bästa julen hittils tror jag men nu är det slut på detta år och dags för att se fram mot ett nytt år.

Vi har haft friluftsdag idag, Ann, Rocco och jag.

Under veckans rea har vi köpt skridskor, och kom på att det är som med att cykla, har man en gång lärt sig sitter det kvar. Problemet är bara att jag inte lärt mig det däringa med skridskor så bra...

Men kul var det!






Hem för en kafferast och byte av fortskaffningsmedel för sedan bar det ut på skidor en timma.

Ann vurpade några gånger mer än mig men eftersom jag är karl gjorde jag den största vurpan med högst fart!




Liten vurpa! (Gissa vem)



Moranisses överman, uppfann spårsnön idag!

Jag har gjort det, vaccinerat mig.

Äntligen var det dags för oss som fyllt tjugesju!

Att komma in i väntrummet fem minuter före stängningsdags var på sätt och vis perfekt, inga köer och jag som förberett mig mentalt på att sitta och svettas i väntrummet i flera timmar fick gå direkt in och under tiden jag fyllde i papperet med namn , skonummer och så vidare samt bedyrat att jag inte bodde i Sjuntorp hade Madame Stick redan gjort klart hela bidevitten.

Jag hade befarat att kallsvettas och svimma och vakna av att en sjuksyster höll i handen och frågade: - Vill du ha ett glas saft lille vän?

Blev nästa lite besviken att jag inte hann känna någonting.

Å andra sidan skall jag till tandläkaren på torsdag, nya chanser att kallsvettas.

Det har varit lite dåligt med uppdateringar, inte på grund av en händelselös period utan på ett anfall av tangentbordskramp. Det skall bli lite bättre med detta i fortsättningen. Förra veckan köpte vi en scanner för diabilder så det kanske kommer att läggas upp lite bilder från 80-talet, den period som vi troligen var som vackrast och bäst!

Å andra sidan är vi rätt så hyfsade idag också!

Vi har haft en gammal träsäng stående hemma. Obekväm att sova i men ett fantastiskt hantverksarbete som vore synd att bara kapa ned och ytnyttja som ved.

Sängen återanvändes som en bardisk, som jag alltid drömt om att ha, en sportsbar med diverse tillbehör för hemtrevnadens skull.

Nu är det klart efter några timmars arbete, nu skall den fyllas för att kunna tömmas och redan på lördag kommer några vänner för en provsmakning.

Jag var på min första bandymatch inomhus igår.

Invigning av Slättbergshallen med musik och politikerprat. Jag har varit skeptisk till bandy inomhus men ändrade mig direkt. Ljust och fint, perfekta förhållanden alltid, inga matcher med en decimeter vatten på isen att använda som bortförklaring till förlust.

Gripen gjorde som de brukar, startar bra och tar ledningen med 3-0, tjafsar och har två spelare på utvisningsbänken tills Boltic tar över och helt plötsligt leder med 3-5. Samma gamla visa som vanligt....

Men grabbarna i svart tog sig samman och kom ikapp och förbi och kunde vinna, kul och bra för framtiden.

Tyvärr visade sig bandysporten från sin dåliga sida igår.

Att se supportrar stå och visa finger och skrika hata till varandra är verkligen ett lågvattenmärke i bandysporten som varit förskonat från sådant tidigare. Jag anser att man skall lägga kraft på att stötta sitt lag och respektera motståndarna, inte hata. Att dessutom spelare lånar megafonen och gapar ut att de hatar motståndarlaget är fruktansvärt omoget.

Om detta hetsandet fortsätter kommer snart den tändande gnistan. Bandy har alltid inneburit att man retas med motståndarna med glimten i ögat och sedan kan träffas efter match för eftersnack och bortförklaringar från förlorande laget. Är denna mysfaktor inom sporten borta nu? Efter matchen gick jag ned till parkeringen strax efter Bolticsupportrarna som eskorterades av piketpoliser. Skall verkligen polisens knappa resureser behöva slösas bort på att hålla efter bandysupportrar?

Skäms på er som står och gapar hata, det hör verkligen inte hemma i god läktarkultur, oavsett sport!

Vi har försökt att börja leva ett sundare liv vilket stundtals går väldigt bra. Vi gympar på gym två till tre gånger per vecka, långa promenader var och varannan dag. Sen var det det här med maten....

Att tänka på att minska sockret är inte så svårt, en läsk i månaden är bra som belöning, men det är inte fel att blanda ut läsken lite, exempelvis med Gin.

Grönsaker är gott och nyttigt, som komplement till kött och fisk. En machovegan äter endast grönsaker till grillat kött men här slinker det ned ett och annat salladsblad även om det inte grillas.

Det värsta med den så kallade nyttiga kosten är brödet.

I miljontals år har människan utvecklats och lärt sig att sålla agnarna från vetet, att ha rent mjöl i påsen och så vidare.

Med andra ord, ett gott vitt bröd.

Men nu är det tillbaka till stenåldern som gäller om man skall vara politiskt korrekt, blanda bark och skal i brödet och glöm av evolutionen.

Jaja, sitt i era grottor vid elden med gott samvete och dröm er tillbaka till tiden då man inte kunde få fram mjöl utan skal.


Jag tänker fortsätta att äta vitt bröd och få i mig fibrerna genom en och annan klyftpotatis med skalet på och röra mig lite extra istället!